Konfirmation

Konfirmandtiden blir ofta ett minne för livet. Kanske blir lägret tillsammans med 50 - 80 andra konfirmander och ledare det roligaste du hittills har varit med om?
Konfirmandtiden är en chans att lära känna dig själv bättre. Dina frågor och tankar, dina idéer och förslag, tas på allvar. Många känner att de har fått ett starkare självförtroende efter ett år som konfirmand.

Är du intresserad och vill veta mer?
Titta då på denna broschyr om konfirmationen

Vem får vara med?
Vi välkomnar dig som går i årskurs 8 eller 9. Konfirmationen är öppen för alla, oavsett om du tillhör någon kyrka eller inte.

Frågor
Annamaria Nadi, Åbybergskyrkan, 08-511 747 41
Epost annamaria.nadi@skutan.eu

”En oförglömlig resa”
På den sista träffen vår konfirmationsgrupp hade, fick jag i uppdrag att skriva en liten artikel i församlingsbladet. Jag tog på mig uppdraget med stolthet. Men när jag satte mig ner för att skriva fick jag slut på ord. Det var bara så mycket man ville säga, men som bara skulle vara meningslöst prat för den som inte var med just i år.
Vårt läger och vår konfirmationstid har varit en resa både själsligt och kroppsligt. Den själsliga resan började redan i oktober 2006 då vi träffades första gången och lärde känna varandra. Vi var fyra tjejer och fyra killar som kanske inte väntade oss samma sak av konfirmationen. Vissa kände varandra sedan innan, men de som inte gjorde det lärde känna varandra.
Vi läste på i våra biblar, och lärde oss ett och annat. Som exempelvis att Jesus är svaret på allt, om man frågar något som handlar om bibeln i varje fall. Vi samtalade också om döden, sorg och vad en människa var. Bland annat var en människa ”gjord av lite kol och sånt… typ?”. Även myntade en av ledarna uttrycket ”Ett jag, super-jag” av Freud.
Vår grupp var tyvärr en av de pratigaste fnittrigaste grupperna som våra ledare hade sett, men vi var ändå oklanderliga (nästan) på lägret. Vi blev med tiden en tajtare grupp.
Vår kroppsliga resa började den 12 maj då vi förflyttade våra studier till en sagolik lägergård på Gotland. På lägret träffade vi ungdomar från andra delar av Stockholmsområdet, och blev på de fem dagar vi tillbringade där en sammansvetsad skara människor. Det var några som umgicks med bara vissa, men alla bestämde sig för att hålla kontakten. Jag vill nog säga att många blev ganska chockade då allt bara så fort tog slut. Det var så intensivt dessa fem dagar och många grät då det var dags att säga hej då. Vi träffades tre gånger till efter det, bara Vallentuna-gruppen; en sista
lektion, uppvisning och konfirmationen. Plus att två av oss döptes.
Jag valde att kalla denna lilla artikel ”En oförglömlig resa” eftersom det var det enda förståeliga ord jag kunde beskriva denna resa med. För det var precis det den var.
Josephine Bengtsberg 14 år,
en av årets exemplariska konfirmander